Nollan är nervös
Detta gyckel, baserat på Björn Afzelius underbara Kungens man, är skrivet av mig och Tomas Forsman. Texte beskriver hur det kan vara för den stackars vilsna nollan under det första året på Chalmers; hur nervös nollan är, hur vilsen den känner sig och hur dåligt allting kommer gå. Sedan lugnar det ner sig lite och konstaterar: “Äh, ta det lugnt. Det är fixar sig alltid!”
La-la-la… [Em] [A] [Em] [C] [G] [Em] [G] [D] [Em] [Em]
Nollan står på [D]torget, med [G]skakande [D]små [Em]ben
den [G]står och stirrar [D]stilla och vill [G]gärna [A]ge ett [B]sken
[C]av att vara [G]störst och bäst och [D]inte bostads[G]lös
men [Am]hjärtat [G]bankar, [D]tänder [Em]klappar, [B]nollan är ner[Em]vösLa-la-la…
[Em]Redan andra [D]dagen gäller [G]det att [D]vara [Em]smart
[G]i ett stort grönt [D]häfte kommer [G]matten [A]i hög [B]fart
[C]lärar’n kladdar [G]tavlan full och [D]tentan känns hopp[G]lös
[Am]minnet [G]felar, [D]hjärnan [Em]skenar, nollan IQ-[Em]lösLa-la-la…
[Em]Nollan är på [D]sittning men [G]känner [D]inte [Em]nån
den [G]tittar tyst och [D]fnittrar åt [G]folk och [A]konstig [B]sång
den [C]dricker sig båd’ [G]snygg och stark, för att [D]kunna släppa [G]lös
om [Am]många [G]öhl det [D]slinker [Em]ner hamnar [B]nollan i ku[Em]vösLa-la-la…
[Em]Nollningen är [D]över, nu sätter [G]allva[D]ret i[Em]gång
[G]lugnet är nu [D]borta, [G]kvar finns [A]bara [B]tvång
[C]det som verkat [G]jobbigt var [D]faktiskt bara [G]lek
[Am]tentor [G]hopas, [D]pengar [Em]slopas, [B]fritiden är [Em]slutLa-la-la..
sakta ner
Med [Em]första året [D]gånget, vi [G]står här [D]framför [Em]er
för [G]trots det vi be[D]skrivit finns [G]stunder [A]där man [B]ler
och [C]Chalmers är rätt [G]roligt när [D]allting kommer [G]kring
så [Am]ta det [G]lugnt och [D]andas [Em]ut ni [B]fixar nog all[Em]tingLa-la-la…
Framförande
Detta gyckel framförde vi på IT:s övningsgasque anno 2003, närmare bestämt den 23 augusti. Jag stod för gitarrspel och sång, och Tomas för fiolspel(!) och sång.
Framförandet blev både misslyckat och lyckat på en och samma gång. Trots att gitarren jag spelade på var oerhört ostämd och att vi missade lite ord här och var fick vi rätt mycket applåder. Det var trevligt. 
Som tur var körde vi (på begärd omstart) låten Gå på Chalmers, vilken vi kunde betydligt bättre. Då hann vi också stämma gitarren. Den blev ett klämmigt slut, som räddade oss lite.
Fantastiskt gyckel!
Tomas - March 6th, 2008 at 11:24