henko.net

En diskussion över utsikterna för ett globalt hållbart samhälle och miljö, med särskilt avseende på om nästa generations teknologi alltid kan hantera miljöförstöringen från tidigare generationer

English title

A discussion of the outlook for a global sustainable society and environment, with special reference to whether the next generation technology always can handle the pollution of previous generations

Frågeställning

En av de viktigaste frågorna i miljödebatten är hur mycket teknologin i sig kan göra för att förbättra miljön. Somliga har en passiv inställning och vill att miljön ska bli bättre, men tror att tekniken i stor grad löser problemet. Andra menar att om jobbet ska bli gjort får man göra det själv; även om ny teknik kan hjälpa till. Att enas om i vilken grad teknologiska lösningar snarare än samhällsrelaterade dito löser miljöproblemen kan vara en av kärnfrågorna för att nå ett hållbart samhälle.

Den här essän innehåller ett antal historiska och aktuella exempel på miljöproblem och deras lösningar, både teknologiska och sociala. Med dessa i bakhuvudet förs sedan ett resonemang om en enhetlig teori för mänsklighetens utveckling, och dess samband med miljöförstöring. Den framtagna teorin synas sedan i sömmarna och sätts i ett perspektiv av utsikterna för ett globalt, hållbart samhälle.

Just eftersom frågan är så komplicerad har denna essä ett mycket övergripande perspektiv. Att ta upp varje för- och nackdel till diskussion skulle kräva hyllmeter, och det finns därför inte plats nog att föra en fullständig diskussion kring frågan i denna skrivelse.

Historiska och aktuella exempel

Hästföroreningar

När hästanvändningen i de industrialiserade länderna ökade kraftigt under 1800-talet följde de första stora miljöproblemen i utvecklingens hovspår. Hästarna, som användes till alla former av transporter, arbetsfordon och även fasta maskiner, producerade inte bara stora mängder urin och dynga i städerna, utan gav även upphov till stort oljud. Dessutom var miljön oerhört påfrestande för hästarna, som ofta dog under arbetet eller skadades och tvingades avlivas på plats. Döda hästar på vägarna var ett vanligt problem, som tillsammans med hästdyngan utgjorde en betydande risk för sjukdomsspridning bland människor.

Problemen nådde i USA sin kulmen något decennium innan sekelskiftet. Elektriciteten gjorde att man kunde börja använda elektriskt driven kollektivtrafik, vilket minskade problemen något. Det fanns även ett alternativ till hästar inom andra områden; bilarna. Dessa hade redan funnits ett tag i experimentell form, men de var oftast förbjudna i städerna. En kombination av den myckna miljöförstöringen, trafikstockningar och ökade priser på olika former av hästfoder tvingade fram en allt bredare användning av bilar. (McShane, 1997).

Miljöproblemen orsakade av hästar försvann så småningom, men som vi vet dröjde det inte många decennier förrän även bilanvändningen började ses som ett miljöproblem. Det centrala är dock att utvecklingen från hästar till bilar gav möjlighet för större städer, snabbare och effektivare transporter och en större individuell frihet.

Smog

I takt med att städerna växte, fler bilar användes och mer energi förbrukades ökade utsläppen av farliga gaser markant under början av 1900-talet. Det fanns till en början inte någon klar förståelse för hur föroreningen från bilar och kraftverk påverkade miljön negativt. Detta ledde till att luften i många storstäder kraftigt försämrades. Problemen orsakas av att bland annat avgaser från förbränning av fossila bränslen och kemikalier från färg och lösningsmedel reagerar med solljus och bildar marknära ozon, vilket är mycket skadligt att inandas. Eftersom ozon bildas med hjälp av solljus är smogproblemen normalt som störst under sommarmånaderna.

Att smog var ett stort problem insåg man 1952 då “The Great Smog of 1952″ drabbade London. Under detta år var det i London ovanligt kallt, vilket ledde till att det eldades mycket mer kol än vanligt. Samtidigt var också övergången från elektrificerade spårvagnar till dieseldrivna bussar klar. De kombinerade utsläppen blev oerhört stora och hölls kvar av de kalla luftmassor som omgav staden. Medicinsk statistik visar att över tio tusen människor dog av skador orsakade av dessa utsläpp under de följande månaderna. (Wikipedia, 2003)

Denna händelse fick många att inse det verkliga hotet bakom smogen. Under särskilt 50- och 60-talen framfördes många tankar angående hur man skulle reducera smog. Allt från gigantiska fläktar som skulle få problemen att verka som bortblåsta, till olika kemiska motmedel diskuterades. De flesta av dessa mer eller mindre fantasifulla förslag misslyckades dock grovt eller lämnade aldrig ens ritbordet.

Andra idéer har på senare tid dock visat sig vara mer effektiva för att minska föroreningarna. Reglering av utsläpp för industrier har givit gott resultat. Även tekniska innovationer som exempelvis katalysatorn – som idag återfinns på så gott som alla bilar och kraftverk, avdunstningsskyddade pumpmunstycken på bensinstationer och miljövänligare drivmedel har hjälpt till att kraftigt minska utsläppen.

Fortfarande har idag många storstäder världen över problem med smog. London, Los Angeles och Aten är kända exempel. Globalt sett har dock problemen minskat under de sista årtiondena även om frågan fortfarande är långt ifrån löst. Det finns dock en ökad medvetenhet om problemet.

Koldioxid

Det största globala miljöproblemet i dagens samhälle är utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid, genom förbränning av fossila bränslen. En ökad halt av växthusgaser i atmosfären leder på sikt till stora förändringar i miljön. Som vi tidigare påpekat i essän “Att förhindra en klimatkatastrof” är det inte bara en förhöjd lufttemperatur som hotar, utan sannolikheten är också stor för ökad nederbörd, starkare vindar, förändrade havs- och luftströmmar samt höjd havsnivå.

Det är alltså av stor vikt att energiframställning från förbränning av fossila bränslen kraftigt reduceras och görs mer miljövänlig. Grovt sett finns det två typer av åtgärder som kan vidtagas för att kunna minska utsläppen; ett mer effektivt energianvändande och att använda mer miljövänliga energiframställningsmetoder.

Idag finns energisnåla motsvarigheter för i praktiken alla de apparater som används i vardagen, allt ifrån glödlampor till bilar. I den här frågan finns alltså tekniken. Här ligger istället ansvaret på myndigheter, industrin och individen att se till att tekniken används. (Union of Concerned Scientists, 2003)

Utöver hur vi använder energi spelar valet av framställningsmetod en stor roll. Här krävs det dock fortfarande mycket forskning för att få fram realistiska alternativ till dagens framställningsmetoder, eller åtminstone varianter av existerande teknik som ger markant mindre utsläpp av miljöfarliga ämnen.

Det finns flera förslag på tekniker som kan förbättra de kraftverk vi har idag. Främst genom att göra själva förbränningen effektivare vilket gör att utsläppen minskar. Optimistiska forskningsrapporter antyder att kolkraftverk med nettoutsläpp av koldioxid som ligger omkring noll skall kunna användas kommersiellt redan år 2020. (Center for Energy and Economic Development, 2003)

En annan väg att gå är att försöka ta hand om den koldioxid kraftverken trots allt producerar. Naturen tar ju själv hand om koldioxid i viss mängd genom. Forskare arbetar också med att framställa så kallade “energy crops”; växter som kan uppta så mycket koldioxid som möjligt.

Ett annat alternativ som har ännu större potential är metoder för energiframställning som inte är baserade på förbränning av fossila bränslen. Här ingår många så gott som helt utsläppsfria metoder som vindkraft, vattenkraft och solkraft. För vissa av dessa metoder finns dock helt andra problem. Uppdämning av dammar för utnyttjande av vattenkraft leder ofta till att stora naturområden förstörs och vår förmåga att utnyttja solenergi är idag väldigt liten.

Ett annat tydligt alternativ till förbränning av fossila bränslen är kärnenergi. Dagens fissionskraftverk producerar så gott som inga luft- eller vattenföroreningar. Dock finns fortfarande stora olösta problem, främst hantering av uran och förvaring av uttjänt kärnbränsle.

I framtiden kommer otvivelaktigt andra typer av energiframställning bli dominerande, om inte annat för att fossila bränslen förr eller senare tar slut. Ett effektivt utnyttjande av solenergi eller väl fungerande fusionskraftverk är alternativ som kan ge praktiskt taget obegränsade mängder energi.

En teori om miljöpåverkan relaterat till samhällsutveckling

Människans miljöpåverkan är intimt förknippad med samhällets tillväxt, som i sin tur beror på befolkningsmängd, teknikutveckling och ekonomisk tillväxt. Således måste vi analysera hur samhället utvecklas innan vi kan förstå miljöpåverkan. Analysen är mycket generell och har ett globalt perspektiv.

Samhällens tillväxt följer i stor grad så kallad logistisk tillväxt, som bland annat används för att analysera populationer och ekonomisk tillväxt. Sådan tillväxt följer en S-formad kurva likt den i figuren bredvid. Vid en given start kommer tillväxten vara låg, för att sedan öka successivt tills ökningen avstannar i mitten på kurvan. Ökningen kommer sedan att sjunka och kurvan kommer att plana ut och gå mot en linje parallell med tidsaxeln.

Denna typ av kurvor har visat sig kunna representera mänskliga samhällens tillväxt väl genom historien. Man kan urskilja flera historiska perioder som följer denna kurva, bland annat pax romana och delar av medeltiden. Dessa tillväxtsperioder kan avgränsas av “epokgörande innovationer” (myntat av Simon Kuznet, nobelpristagare i ekonomi). Dessa innovationer är tekniska utvecklingar som möjliggör att nya resurser tillförs samhället så att en ny tillväxtperiod kan startas. När befolkningstillväxten planar ut beror detta på att resurserna blivit knappa givet den rådande tekniken. (Cameron, 2001)

En av de viktiga faktorerna vi hittills talat om är resurser. Med resurser menar vi inte bara klassiska naturresurser, utan även resurser i form av exempelvis kunskap och miljö. Resurserna är de som sätter ramarna för ett mänskligt samhälles tillväxt, både befolkningsmässigt och ekonomiskt.

Den andra viktiga faktorn är tekniken, som egentligen består av en mängd innovationer. Man kan inte säkert säga att eller när en innovation kommer, men man kan anta att sannolikheten påverkas av ett antal faktorer. Dessa faktorer är främst folkmängd och välfärd – ju fler människor som kan forska, och ju mer resurser de kan lägga på det, desto större sannolikhet för en innovation. Dessutom kan man likt ordspråket “nöden är uppfinningarnas moder” säger anta att nöd i form av bristande resurser kan påskynda teknikutvecklingen. Man får inte heller glömma att slumpen i slutändan bestämmer när innovationerna kommer.

Då historien visat sig kunna tolkas som en serie tillväxtperioder, avgränsade av dessa epokgörande innovationer, gör vi antagandet att utvecklingen kommer att fortsätta på samma sätt i framtiden. Den resulterande kurvan av dessa tillväxtperioder efter varandra är exponentiell, vilket vi kan se i figuren bredvid. Detta förklaras med att den faktiska tiden mellan de epokgörande innovationerna blir mindre och mindre. Anledningen till denna acceleration beror på att sannolikheten för nya innovationer blir allt större, då den totala mängden människor och det totala välståndet är större.

Vad kommer då miljöförstöring in i bilden? Det centrala är att miljön endast ses som en resurs, att miljöförstöring bara är ytterligare ett sätt att tära på resurserna. Detta ger per automatik förhållandet att ökad miljöförstöring i slutändan leder till minskad tillväxt. Tag till exempel ren luft som en form av resurs. I takt med att luften i en stad förorenats utsätts invånarna för ökade hälsorisker så väl som ökade kostnader för underhåll av byggnader och fordon, vilket visats tydligt i smogdrabbade städer.

Man kan lätt knyta an detta resonemang till sociala dilemman. Under början av en tillväxtperiod har alla något att vinna på att använda den nya tekniken. Men om alla använder den riskerar slutligen föroreningarna att bli så stora att det hämmar tillväxten och då förlorar plötsligt alla på det.

Det är mycket viktigt att inse de stora skillnaderna mellan olika tillväxtperioder. Lera för husbygge var en viktig resurs förr i tiden men i dagens läge har lera ett begränsat värde som resurs. Samtidigt var olja värdelöst förr i tiden men är idag oerhört viktigt. Samma gäller de miljöproblem som varit aktuella tidigare men som inte längre anses som problem. Detta förhållandet belyses av följande citat:

“[…] we cannot forecast the tastes, demands or concerns of future generations. Recall that the overwhelming pollution problem a century ago was horse manure clogging up the city streets. A century hence, many of today’s problems will surely seem equally irrelevant.” (The Economist, 2002)

Med dessa antaganden går det inte att ta “domedagsprofetior” på fullaste allvar. Om dagens situation präglas av allt större miljöproblem och allt knappare resurser så betyder detta bara att vi närmar oss slutet på en tillväxtperiod. Nästa epokgörande innovation kommer att tvingas fram när behovet blir tillräckligt stort, som Cameron belyser i följande citat:

“Ännu existerar inte den teknik som behövs för att utnyttja solenergin i mer än trivial omfattning, men i takt med att de konventionella energikällorna blir knappare – det vill säga att priset stiger – ökar incitamenten för forskning med inriktning på solenergi. Det är på detta sätt den ekonomiska mekanismen fungerar. Möjligheterna är oändliga.” (Cameron, 2001)

Det är inte allt för långsökt att anta ett matematiskt samband mellan minskande resurser och ökad sannolikhet för ett resursöppnande teknologiskt framsteg. Man skulle kunna anta att när resurserna går mot noll kommer samtidigt sannolikheten för ett teknologiskt framsteg gå mot ett. Är detta sant kommer den mänskliga utvecklingen aldrig att avstanna som ett resultat av resursbrist och alltså inte heller i brist på ren miljö.

Kan då inte jordens totala resurser någonsin ta slut? Möjligtvis, men man måste betänka att ingenting faktiskt förbrukas, det bara konverteras. Energinivån på jorden är mer eller mindre konstant (McNeill, 2000). Om man antar att den teknologiska utvecklingen alltid kan gå längre kommer man alltid kunna öppna uppnya resursformer och resurserna tar alltså aldrig permanent slut. Kommer inte miljöförstöring att kunna ackumuleras i takt med tillväxten? Det är mycket möjligt, men återigen ligger nyckeln i att se miljön som en resurs. Om miljöförstöringen ackumuleras (vi samlar på oss smog, ozonhål, global uppvärmning et cetera) kommer detta att innebära en minskad mängd totala resurser. Slutligen kommer behovet av nya resurser framkalla en teknologisk utveckling som antingen öppnar upp fler redan kända resurser (exempelvis renar smutsig luft) eller som skapar nya, okända resurser.

Ett globalt hållbart samhälle i perspektiv av teorin

Ovanstående analys har i grova drag skisserat en optimistisk bild av framtiden. När det gäller resurs- och miljöproblem kan man något förenklat säga att förr eller senare kommer en lösning. Synar man detta påstående inser man dock att det inte är fullt så enkelt. Det finns många viktiga anmärkningar på teorin.

Det främsta är nyckelorden “förr eller senare”. Eftersom slumpen är med och styr bland annat teknikutvecklingen kan man aldrig veta när räddningen från en negativ trend kommer. Det finns inget som säger att inte mänskligheten utsätts för oacceptabla lidanden innan den “epokgörande innovationen” faktiskt kommer. Exempelvis kan den globala uppvärmningen hinna höja havsnivån avsevärt innan en slutgiltig lösning på CO2-problemen kommer, och otaliga människoliv och kulturella värden kommer att förloras för gott.

Givet denna “oförutsägbarheten” i de tekniska utvecklingarna måste man ständigt arbeta för att med icke-teknologiska metoder lindra rådande problem. Om vi redan nu kan minska CO2-användningen kommer vi att ha en betydligt större säkerhetsbuffert mot växthuseffekten, oavsett när lösningen kommer. Att satsa mycket på teknologin ger också en buffert, för om man förmår åstadkomma en epokgörande innovation innan stagnationen hunnit tillräckligt långt har man besparat mänskligheten ytterligare lidande.

Det är dessutom ytterst viktigt att förstå att teorin är mycket generell. I realiteten står och faller inte det globala samhället med en enda uppfinning. Snarare pågår det otaliga parallella logistiska tillväxter, där olika teknologiska utvecklingar (inte alls bara uppfinningar) avgränsar perioderna.

Ett annat problem med teorin är att den bara projicerar den mänskliga utvecklingen. Miljöförstöring betecknas bara som en resursuttömning. Den tar ingen hänsyn till att denna resursuttömning riskerar utdöendet av otaliga djurarter och kraftfulla ändringar på naturen som vi ser den idag. Inte många människor är beredda att acceptera sådana förändringar. Man bör dock veta att det inte finns någon automatiskt given anledning till att ta djurarters överlevnad eller bibehållandet av “orörd natur” som en nödvändighet för ett globalt, hållbart samhälle.

Som lösning på detta problem kan man föreslå att infoga djur och natur som en beståndsdel i ett globalt, hållbart samhälle. Vad som då är något paradoxalt är att naturen samtidigt är en mycket viktig resurs, det vill säga vi ska både utnyttja och bevara det. Detta är den klassiska problematiken kring resursutnyttjande; att bara använda lagom. Återigen utgör inte teorin en patentlösning. Mänskligheten måste kompromissa och aktivt arbeta för en balans.

Ytterligare något som teorin inte alls berör är etik och moral. Den tar ingen hänsyn till de moraliska plikter vi som människor kanske vill åta oss. Ingen hänsyn ges åt inbördes olikheter inom det globala samhället. Välståndet som kommer ur tillväxten kan vara ojämnt distribuerat. Dessa olikheter kan, som Michael Mann påtalar i “Globalisation As Violence”, orsaka långt värre problem än miljöförstöring, i form av våldshandlingar. Därför måste vi också kämpa för en jämn fördelning av de resurser som finns; om inte annat för att stor resursuttömning i ett område kan drabba även andra områden (utsläpp från fattiga länder kan nå rika länder, exempelvis).

En annan moralisk plikt kan vara den mot framtida generationer. Teorin som beskrevs ovan säger dock att när nya resurser behövs kommer nya resurser förr eller senare öppnas upp av ett teknologiskt framsteg. Alltså behöver man inte ha någon plikt att bevara de nuvarande resurserna för kommande generationer. Detta är en sanning med modifikation, eftersom slumpaspekten, som togs upp ovan, medför en risk att resurserna blir allt för uttömda innan nya resurser kan användas.

De exempel som togs upp i början av essän är inte på något sätt bevis för att teorin är korrekt, men de talar för att så är fallet. I exemplet med hästföroreningar syns mönstret i vår teori mycket tydligt. Problemen i de övriga exemplen är förvisso ännu ej lösta men följer även de hittills mönstret. Kampen mot smog är inte avslutad men samhället är på god väg att med förordningar och tekniska dellösningar förhindra allt för stora negativa effekter. Lösningen på koldioxidproblemet lyser i dagens läge med sin frånvaro, men det finns en mängd tekniska innovationer gör det möjligt att förbruka mindre energi än nödvändigt i väntan på en permanent lösning.

Slutsats

Att nå det globala, hållbara samhället kan verka svårt, men om vår teori stämmer kommer det mänskliga samhället både att bestå och att utvecklas även om inga genomgripande förändringar drivs igenom globalt. Denna väg mot framtiden är dock mycket osäker. Slumpen riskerar att dra stora lidanden över samhället och ingen kan någonsin garantera att teknologin löser ett givet problem i tid.

Därför måste en buffert byggas upp och mänskligheten måste aktivt arbeta för att jämna ut slumpens oregelbundna effekter. Samhället måste även lägga ner extra resurser på att utveckla teknologin redan innan det blir “lönsamt”. För lönsamheten tar inte mänskligt lidande med i beräkningarna. Dessutom måste det ständigt finnas en strävan att begränsa resursuttömmandet, för att på så sätt ge oss ytterligare säkerhet.

Utöver dessa säkerhetsaspeketer finns det också många värden att bevara; en natur och en miljö som inte är alltför främmande för vare sig människor eller djur. Andra etiska problem kan uppstå då denna teori inte tar hänsyn till skillnader i resursfördelningen. Den största faran för mänskligheten tror vi snarare än miljöförstöring är sociala olikheter och det våld som dessa föder.

Källförteckning

McShane, Clay. (1997) The Centrality of the Horse to the Nineteenth-Century American City, s. 105-130; från The Making of Urban America, (Raymond Mohl, red.), NY: SR Publishers.

The Great Smog of 1952. (2003) Wikipedia. wikipedia.org (2003-10-14)

Clean Coal Will Exceed Today’s Expectations. (2003) Center for Energy and Economic Development. ceednet.org (2003-10-16)

Energy Solutions to Fight Global Warming. (2003) Union of Concerned Scientists. ucsusa.org (2003-10-16)

Cameron, Rondo. (2001) Världens ekonomiska historia, från urtid till nutid. Lund: Studentlitteratur, s. 29-32, 496-497.

A Survey of the Global Environment. The Economist, s. 11-13, 2002-07-06.

McNeill, John. (2000) Something New Under the Sun: An Environmental History of the Twentieth Century. New York: W.W. Norton, s. 10.